Det finns ett tiotal spel var generation som sägs vara någonting alldeles extra. God of War menar jag är ett av dessa spel. Santa Monica studios har skapat ett mycket underhållande spel där du tar rollen som vår hjälte Kratos och hans son, Boy. Nej, han heter inte boy, men kallas lite humoristiskt för just detta i uppskattningsvis 95 procent av deras konversationer.
En trovärdig handling
Efter att ha upplevt en minst sagt traumatisk familjetragedi flyr Kratos och hans pojke för att nå ett gemensamt mål, högt uppe i bergen. På vägen dit möter de bland annat häxor, ismonster, drakar, och framförallt gudar av fornnordisk härkomst. Den hårda faderns förhållande till den lite, eller rätt mycket, mjukare sonen känns trovärdig och blir vid flertalet tillfällen väldigt humoristisk.
Läs mer: Lär dig mer om NHL 19
Utan att avslöja för mycket vill jag berätta att storyn är riktigt fängslande och det är få tillfällen man vill pausa spelsessionen.
Hela handlingen – sammanfattad på 7 minuter.
En grafiskt enastående prestation
Den grafiska presentationen är som förväntat väldigt oerhört snygg och detaljerad. Det märks att teamet har putsat rejält på både miljö och spelkaraktärer. Dessutom är även filmsekvenserna riktigt väl utformade. Då spelet tillhör genren hack and slash misstänkte jag att striderna kunde bli något enformiga med tiden. Ack så fel jag hade, stridssekvenserna var både utmanande och varierade.
Striderna känns meningsfulla och vackra
De strider som utkämpades kändes meningsfulla då de nästan alltid förde mig närmare ett uppsatt mål. Enklare stridsmekanik utbyttes relativt snabbt till ett mer avancerat sådant, mycket tack vare ett logiskt utformat uppgraderingssystem.
Även de lite mer avancerade attackerna var inte övermäktiga att lära sig och det gav alltid en skön känsla när Kratos blev starkare och klarade av att ta sig an fiender som tidigare hade krossat honom utan större ansträngning.
En ”boss battle” med ”The Stranger”.
En av de viktigaste stridsredskapen består av en kraftfull yxa som som dels kan ta kol på fiender men även användas för att ta sig förbi labyrinter och övriga hinder. Under resans gång möter du även två ständigt bråkande dvärgar, Brok och Sindri, som låter dig både sälja och köpa utrustning och stridsredskap. Dina vapen kan även uppgraderas med hjälp av runor som du antingen köper eller hittar i spelvärlden.
Speltiden är något kort
Spelet avklarades på cirka 15 timmar, vilket jag anser är något i det kortaste laget. Det går säkerligen att minst dubblera speltiden genom att utföra sidouppdrag och liknande uppgifter.
Detta intresserade dock inte mig särskilt mycket. Om du har ett mål i sikte känns det enligt mig inte motiverat att besöka en avlägsen plats, för att träffa en för storyn obetydlig karaktär, för att exempelvis leta efter en attiralj som inte den heller känns särskilt viktig. Sidouppdragen i likvärdiga titlar som till exempel The Witcher 3 kändes mer uppslukande och meningsfulla. Jag vill påstå att 15 timmar är för kort för en titel som på alla andra sätt är helt fantastisk.
Lämna en kommentar